Charlie Rich

Sun Records, ett legendariskt skivbolag som släppte bl.a Elvis Presley, Johnny Cash och Jerry Lee Lewis allra första skivor, hade en artist i sitt stall som sade:

"— Jag har aldrig gillat glad musik. Den har inget att säga."

Charlie Rich levde på många sätt ett liv som tangerade vid den uttjatade rocknrollmyten. Ett liv där prestationsångest och självtvivel utmynnade i scenskräck. En karriär där inte ens alkohol kunde hålla ångesten borta. Han var flera gånger väldigt nära det stora genombrottet, men sumpade alltid det i sista stund då pressen blev alltför stor och alkoholens kurativa effekt uteblev. Karriärism existerade inte i mannens tankevärld.
Allt detta ledde till att rösten som kunde mäta sig med Elvis aldrig riktigt nådde den berömmelse som den förtjänade.

Låten "Life has it's little ups and downs" skrevs av Margret Ann Rich, Charlies fru. Denna skildring av deras förhållande kan nog vara en av Charlie Richs finaste ögonblick.

Lyssna på:
"Life has it's little ups and downs" i Spotify 
Personliga Charlie Rich-favoriter i Spotify

Yo La Tengo - "Periodically Double or Triple"

Det är dags för del tre i serien där vi lite ansträngt försöker föreslå ett tydligt samband mellan neurologi och samtida populärmusik. Idag: Yo La Tengos "Periodically Double or Triple". Diplopi! Triplopi! Indirekta referenser till skalltrauma i trafiken! Prosopagnosi! Expressiv afasi! Och lite psykiatri också!

Det är för all del inte Yo La Tengos bästa låt, men den innehåller inte desto mindre en skränig orgel, ett oväntat break, och, i tredje versen, lite bakgrundsstämsång som är lika mycket psykedelisk barbershop som de knäppaste snuttarna från Beach Boys "Smile"-inspelningar.

YouTube, Spotify

Ladybug Transistor - "Perfect for Shattering"

Ibland, till exempel när man åker buss, slumpas det fram en låt som får en att sucka tungt och tänka "det här är nog den bästa kompetenta mogenpopen som inte är Teenage Fanclub". Idag hände det igen. Man kanske tvekar till en början, men när "Perfect for Shattering" mot slutet bjuder på lite orgelglädje och sedan smetar på en massa trumpetmelodier som låter som ballonger och konfetti - då tvekar man inte längre.

Spotify

Brian Wilson och ett piano

En av de många bra sakerna på Beach Boys "Smile"-album/-box är soloversionen av "Surf's Up" (Spotify, YouTube). Det handlar om en poplåt som ger ett svar på frågan "vad händer när man kombinerar ett välklingande piano, en förträfflig röst som rinner från en källa av aldrig sinande skönhet, en handfull aldrig tidigare hörda melodier (från samma källa) och en text vars innebörd är lite oklar?", som ju är en fråga de flesta av oss har grubblat över både en och två gånger.

En av sakerna man kan komma att tänka på är hemmademon "Still I Dream of It" (Spotify, YouTube), en ganska rörande och brusig titt in i den lite äldre Brian Wilsons spektakulära hjärna, där ekon från forna tiders briljans blandas ut med några dunsar från 1976 års matthet (jag försökte komma på vad motsatsen till ekon från en briljans kunde vara, och jag kom inte närmre än så här). Även i den här låten handlar det om Brian Wilson och ett piano, men bortsett från det är likheterna inte så frapperande.

(En av de sämsta låtarna som finns, och nu tänker jag på musikhistorien i stort och inte bara Brian Wilsons senare produktion, är den lite uppsnofsade versionen av "Still I Dream of It". Den tänker jag inte länka till, men är man särskilt intresserad av dåliga idéer och allmän ondska kan man säkert hitta den någonstans på Internet.)

Yo La Tengo x 5 (eller egentligen 6)

I'm going to be a little vague here, but I had a pretty serious health scare earlier this month. I'm well on the way to recovery, but I've not yet been deemed ready to Rock. [Källa.]

Som Yo La Tengo-fantast blir man lite bekymrad när Ira Kaplan skriver så här. Vi inväntar tillfrisknandet och sätter under tiden ihop en nästan onödigt kort lista med fem av Yo La Tengos bästa covers:

Spotify

Drar också iväg en länk till en liveversion av "I Heard You Looking", som är ett rätt gött jam, där Ira i någon utsträckning är uppe och "rockar":

YouTube

Foxes in Fiction - "15 Ativan (Song for Erika)"

Jag insåg precis att säsong 8 av House började för ett tag sedan. Första avsnittet heter "Twenty Vicodin". Alla som har ett sunt intresse för samtida populärmusik och en intakt associationsförmåga tänker förstås genast på "15 Ativan (Song for Erika)". Och alla som inte är rädda för att vara klyschiga och säga det uppenbara beskriver den lilla gitarrslingan och sången som sederande och beroendeframkallande.

Deep Sea Arcade - "Girls"

När du efter en grå vinter åter börjar längta efter en soldränkt sommar kan det vara dags att hörsamma dessa slynglar från Sydney. Ett nytt Stone Roses eller Brian Jonestown Massacre? Det är i alla fall psykedelisk pop/rock med melodier som en hög Lennon hade kunnat uppskatta, samt för tankarna till ett annat australiensiskt band.
Dra på solbrillorna.

Spotify:
Deep Sea Arcade - Girls