En av de många bra sakerna på Beach Boys "Smile"-album/-box är soloversionen av "Surf's Up" (Spotify, YouTube). Det handlar om en poplåt som ger ett svar på frågan "vad händer när man kombinerar ett välklingande piano, en förträfflig röst som rinner från en källa av aldrig sinande skönhet, en handfull aldrig tidigare hörda melodier (från samma källa) och en text vars innebörd är lite oklar?", som ju är en fråga de flesta av oss har grubblat över både en och två gånger.
En av sakerna man kan komma att tänka på är hemmademon "Still I Dream of It" (Spotify, YouTube), en ganska rörande och brusig titt in i den lite äldre Brian Wilsons spektakulära hjärna, där ekon från forna tiders briljans blandas ut med några dunsar från 1976 års matthet (jag försökte komma på vad motsatsen till ekon från en briljans kunde vara, och jag kom inte närmre än så här). Även i den här låten handlar det om Brian Wilson och ett piano, men bortsett från det är likheterna inte så frapperande.
(En av de sämsta låtarna som finns, och nu tänker jag på musikhistorien i stort och inte bara Brian Wilsons senare produktion, är den lite uppsnofsade versionen av "Still I Dream of It". Den tänker jag inte länka till, men är man särskilt intresserad av dåliga idéer och allmän ondska kan man säkert hitta den någonstans på Internet.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar