Ekande pads, roterande slingor och elgitarrer sakta skalar bort det filterhöljda. Ett vantasvart mörker, bruset av vinden som stegras och en krypande insikt att du ramlat. Ner i ett djupt gruvhål - är det ledljus som flimrar i periferin?
Ansiktshuden blästras av vindens blåst, men till slut motsvaras luftmotståndet av gravitationskraften och du når ett equilibrium. Ett konstant vitt brus.
Sedan leder sången till att du hoppas, på något annat. Något bättre. Vi utlovas en väg ut. Det bygger upp till ett crescendo och du får se fyrverkeriet.
Det lyser upp gruvhålet och det är det sista du ser innan allt, och låten, tar slut.
