Tre Yo La Tengo-låtar som inte är covers

Yo La Tengo är ett band som inte har något emot att framföra andra artisters låtar. Det har nu visat sig att de dessutom är ett band som inte har något emot att döpa sina egna låtar efter andras, utan att de har så mycket annat gemensamt med dem. Här är tre exempel.

"I Should Have Known Better" (Spotify, YouTube)
Det finns en del Beatles-relaterat spex i videon till "Tom Courtenay", och de har ju trots allt gjort en låt som heter "Paul is Dead", så gissningen att "I Should Have Known Better" skulle vara en Beatles-cover är försvarlig. Men i själva verket rör det sig om en egen produkt - en förhållandevis rivig sak med mycket orgelstök. Men är det en bättre låt än Beatles-covern från "Beach Boys' Party!"? Juryn sammanträder och återkommer när man tagit beslut.

"We're an American Band" (Spotify, YouTube)
När Yo La Tengo drar skrönor från turnén är innehållet inte riktigt lika ekivokt som i Grand Funk Railroads låt med samma namn - här handlar det till exempel om att det är jobbigt att välja mellan två filmer på måndagsmatinén. Andra halvan av låten är ett crescendo av seriöst episka proportioner: det är en vulkan som sprutar ur sig regnbågsfärgade melodier och klanger i större och större omfattning tills polisen knackar på och man tvingas sluta, eftersom det hade blivit för bra om det hade fått fortsätta. Juryn, som alltid har rätt, vill egentligen säga att det här är världens bästa låt, men påpekar samtidigt att det är svårt att bara välja en enda, när det finns så många som i lika stor utsträckning som "We're an American Band" förtjänar titeln, som "Blue Line Swinger" eller "Nowhere Near". Man är böjd att hålla med.

"Did I Tell You" (Spotify, YouTube)
Det är glädjande att detta inte är en tolkning av den svenske rockartisten Jerry Williams hit från 1989, för även om Yo La Tengo är den sortens alkemistband som skulle kunna göra guld av nästan vad som helst är risken stor att det trots allt hade blivit olyssningsbart. Istället presenterar de en riktig melodiexplosion till poppärla, där sura lyssnare som aldrig blir nöjda möjligen kan ha invändningar mot tonsäkerheten i sånginsatsen. Men juryn (jag vet inte varför jag har dragit in en jury här egentligen) har bestämt att det här är en av de mest rara och rörande poplåtarna som har spelats in, och då faller alla sådana invändningar livlösa till marken.

Yo La Tengo - "Periodically Double or Triple"

Det är dags för del tre i serien där vi lite ansträngt försöker föreslå ett tydligt samband mellan neurologi och samtida populärmusik. Idag: Yo La Tengos "Periodically Double or Triple". Diplopi! Triplopi! Indirekta referenser till skalltrauma i trafiken! Prosopagnosi! Expressiv afasi! Och lite psykiatri också!

Det är för all del inte Yo La Tengos bästa låt, men den innehåller inte desto mindre en skränig orgel, ett oväntat break, och, i tredje versen, lite bakgrundsstämsång som är lika mycket psykedelisk barbershop som de knäppaste snuttarna från Beach Boys "Smile"-inspelningar.

YouTube, Spotify

Yo La Tengo x 5 (eller egentligen 6)

I'm going to be a little vague here, but I had a pretty serious health scare earlier this month. I'm well on the way to recovery, but I've not yet been deemed ready to Rock. [Källa.]

Som Yo La Tengo-fantast blir man lite bekymrad när Ira Kaplan skriver så här. Vi inväntar tillfrisknandet och sätter under tiden ihop en nästan onödigt kort lista med fem av Yo La Tengos bästa covers:

Spotify

Drar också iväg en länk till en liveversion av "I Heard You Looking", som är ett rätt gött jam, där Ira i någon utsträckning är uppe och "rockar":

YouTube