Visar inlägg med etikett Bob Dylan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bob Dylan. Visa alla inlägg

onsdag 24 juli 2024

Girl from the north country - Secret Machines

Ekande pads, roterande slingor och elgitarrer sakta skalar bort det filterhöljda. Ett vantasvart mörker, bruset av vinden som stegras och en krypande insikt att du ramlat. Ner i ett djupt gruvhål - är det ledljus som flimrar i periferin? 

Ansiktshuden blästras av vindens blåst, men till slut motsvaras luftmotståndet av gravitationskraften och du når ett equilibrium. Ett konstant vitt brus. 

Sedan leder sången till att du hoppas, på något annat. Något bättre. Vi utlovas en väg ut. Det bygger upp till ett crescendo och du får se fyrverkeriet.

Det lyser upp gruvhålet och det är det sista du ser innan allt, och låten, tar slut.

söndag 2 november 2014

Old Kerry McKee - "Letter to a Sick"

På en mindre festival i Halland hade jag för något år sedan ynnesten att se Old Kerry McKee spotta fram sina närmast dysfatiska verser som en besatt. Med en kedja kring högra fotleden som stampade fram takten på en trumma, en munspelshållare samt sin gitarr stämd i någon form av öppen stämning bjöd han på den mest minnesvärda konserten den sommaren.

Ljudet av en iskall höstvind och gulnade tidningsark filtrerat genom en gammal transistorradio ackompanjerat av brus från en misshandlad vinylskiva. Hos Joakim Malmborg lever romantiken kvar i högsta grad. Särskilt den som prisar den irrande nomaden och luffaren. Den rotlöse mannen utan kättingar kring fotlederna.

De självklara parallellerna är och förblir Dylan, men 16 Horsepower och Tallest Man On Earth är de mer nutida kollegorna. Med färre hästkrafter än David Eugene Edwards och mer svärta än Tallest Man gör du bäst i att titta förbi en spelning snarast.

Letter to a sicks höjdpunkt är Blues For Her